Lyckan över att kunna springa !!
häärlig start på dagen!
Fantastiskt! Visst är det underbart att ge sig ut på morgonen..speciellt nu :)) Vaknade tidigt idag och gick Kungsholmen runt.
Vilken bra start på dagen! :) Det är så lätt att glömma bort hur lyckligt lottad man egentligen är! Det är liksom först när man är sjuk eller skadad och inte kan träna som man brukar som man inser hur mycket man uppskattar det..
Precis! Man ska vara nöjd! :)
Åh!
Blev så glad av detta inlägg - för det är precis detta som är det fantastiska med träning...att vi faktiskt KAN träna som vill. Våra kroppar är otroliga och egentligen borde man inte ta den förgivet.
Sv: Mitt drömjobb vet jag inte riktigt..jag är nu utbildad resekonsult (resesäljare) men vet ännu inte om det är min väg att gå ;) det får framtiden utvisa..
kram på dig :)
Underbaraste känslan!
Kloka ord fina du! Och ja, det är riktigt härligt! :) Önskar dig en fin måndag! Kram
Ja, ibland glömmer man vilken tur man har som är såpass hel och frisk! Man märker liksom inte hur lyckligt lottad man är förrän man tvingas vara utan!
Kram
Jag sprang fram till sommaren 2011. Då hade jag gjort min första knäoperation 13 år tidigare och sen ändå haft massvis med knäoperationer och mestadels faktiskt kunnat springa oavsett lite uppehåll då och då. Många läkare sa alltid ( med början då jag var 13 år) att jag borde inte springa mer för då kommer jag få artros tidigt. Äeh? Artros? Ha, som 13-14-16-18-20-25åring är man ju odödlig.
Sommaren 2011 fick jag min artros och därefter vre färdigsprunget. Opererat den så gott de går, och försökt å försökt å försökt springa nu i ett å ett halvt år, men jag börjar sakta nse att de går faktiskt inte.
De har faktiskt aldrg slagit mej tidigare attde skulle vara omöjligt att springa. Jag har alltid tagit de för givet. Vem kan inte springa liksom?
Jajja,så nu sitter jag här 29 år, löpfantast fast numera utan löp. Lite mindre bitter efter 1 års bearbetning och kan nu för tiden se en löpare utan att börja tjuta. :-)
Så summa summarum.. så lyckligt lottat de är för alla som faktiskt kan springa... Jag tror att de kan som du säger, vara nyttigt att påminna sej om ibland :-)
Ja visst är de så.. människan överlag är nog rätt bra på inte se skogen för alla träd. Så ibland behöver vi påminna oss. :-)
Jag försöker själv fokusera på de ja faktiskt kan göra, jobba kvar på min arbetsplats tex och vara i fysiskt trim för set, även om de vissa dagar är så sjukt lätt hänt att ja ligger hemma å tycker synd.om.mej själv för att ja inte kan springa, åka skidor, rida, etc etc. I stället för att faktiskt ta mej i kragwn å gå ut å göra nåt ja kan. :-) Ibland kan de finnas såna dagar men dom blir ju färre å färre. Jag är övertygad om att de är som att sörja vilken förlust aom helat :-) De går upp å ner men förhoppningsvis upp i slutändan och kanske hittar man faktiakt nåt annat som man tyckte va roligt på vägen. :-)
