Syskonkärlek.
En kärlek som jag själv tycker alla borde få uppleva, utan mina syskon skulle jag nog inte vara den jag är idag självklart är det mycket annat också som spelar in, men mina två systrar har alltid funnits till hands om jag haft problem eller helt enkelt bara haft en fråga eller varit pratsugen. Eftersom mina systrar är 8 och 12 år äldre än mig har jag inte riktigt umgåtts med dom som andra syskon kanske gjort/gör, när dom började tänka på familjebiten hade jag mina värsta år i tonåren, men vi har iaf alltid ställt upp för varandra och det känns så himla bra.. Genom åren har vi också självklart bråkat MASSOR som alla syskon gör, sagt att vi hatar varandra osv.Ja ni vet :).... Men innerst inne är kärleken mellan oss enorm, det går helt enkelt inte att beskriva. Detta skriver jag pga att jag nyss suttit och haft ett långt samtal med mina systrar, ett riktigt syskon-samtal. Vi har nog babblat oavbrutet i två timmar, men det känns verkligen hur skönt som hellst nu efteråt, det är något speciellt att öppna sig för sina syskon men jag är inte den som har svårt att öppna mig för mina vänner heller men syskonen lyssnar och förstår på ett helt annat sätt. Så himla svårt att förklara, men jag lovar att ni där ute som har syskon förstår mig till 100 %. Eller hur ?!. Kvällen har varit den bästa på länge faktiskt, så himla glad att jag har Jennie och Madelene. Love ya. =)
