Mari

Just precis varför jag inte har bloggat på ett tag, det finns så mycket annat att göra nu när vädret har varit så underbart. Jag hoppas vädret håller i sig, men jag ska skärpa mig med bloggandet. I promise !!!!!

Tiden jag har varit borta från bloggen har mestadels bestått utav jobb och massa mys, härligt värre. Dagarna på jobbet har flygit förbi i samma takt som innan, väldigt snabbt alltså. Det är nu man älskar jobbet som mest, när man kan spendera hela eftermiddagarna ute i solen med barnen :). Underbart !!! Jag har gjort massa annat roligt också, men mitt huvud är inte riktigt med mig idag så jag orkar inte tänka efter vad jag har gjort. Huvudsaken är att jag vet att jag har haft en trevlig vecka :).

Angående mitt mörbultande huvud, jag ska berätta. Igår när jag var på väg hem från jobbet tog jag några raska steg inne på centralen, för att hinna med tåget som gick om någon minut. (tro inte att jag hann med tåget). Folk är som galna när det är rusningstrafik, och än mindre väldigt otrevliga. Men i alla fall, över till det som hände. Dörrarna som man passerar där nere ibland går att öppna åt båda hållen, jag kom från ena hållet medan en kille kom från andra hållet. Han öppnade dörren med en väldig kraft, det han nog inte visste eftersom han förmodligen hade väldigt brottom var att jag kom från andra sidan. (han såg mig med andra ord inte). Så han slänger upp den stora ståldörren i huvudet på mig, oj tänkte jag och mumlade för mig själv att det gick bra. Men när jag spatserade vidare i min raska takt kände jag att något rann ner för min kind, och nej det var inte tårar. Utan det var blod. Hade fulla händerna med blod efter någon sekund. Så jag sprang fram till några som jobbade där, dom tre herrarna jag gick fram till utbrast i kör "oj". Sedan var det omplåstring och en stunds vila inne på deras kontor. Illamåendet började krypa fram också och huvudet dunkade. Hm. Hjärnskakning tänkte jag. Efter en stund kom Jens och hämtade upp mig på centralen och vi gasade mot akuten ute i Haninge. När det väl var min tur hade illamåendet tagit över men jag stapplade in med svaga ben på rummet, där jag hoppade upp och lade mig på britsen. Efter lite rengöring, pyssel och frågor gick jag ut från akuten med ett limmat jack i pannan och hjärnskakning. Ja, det var som jag trodde med andra ord. Kul. Att jag har hjärnskakning och ett limmat jack i pannan grämer mig inte så mycket, utan det som grämer mig mest är att killen som kastade upp dörren inte hade mage att stanna och fråga hur det gick. Nej, han sprang vidare. Tur att vi svenskar är så trevliga menar jag. Men aja, jag är mörbultad och beordrad att ta det lugnt. Så jobbet får vänta ett par dagar, tur i oturen ett det är helg. Slipper kasta iväg massa arbetsdagar med andra ord.

Nu ska sluta babbla och köra igång en tvättmaskin i stället, sedan får det blir soffläge. Hej på er / M