Lyckan över att kunna springa !!

När jag kliver upp innan 08-tiden, drar på mig träningskläderna, laddar med en Celsius innan avfärd, slår igång en peppande lista på spotify, öppnar dörren, drar igång runkeepern och inleder sedan lördagen med 10 långa kilometer med strålande sol, svag vind, doftande och precis utslagna blommor, svettig rygg, båtar, morgonpigga lidingöbor som precis som jag, gett sig ut för lite motion, pigga ben, härliga känslor blir jag sådär överlycklig över att jag kan springa. Att jag faktiskt är fullt kapabel till att röra mig, precis som jag vill. Det är lycka, och jag är sjukt tacksam över det.
 
Så mina fina läsare, lägg en extra tanke på detta idag. - Glöm aldrig bort så mycket fint du har möjlighet till.
 
Lördagen började på bästa tänkbara sätt, frukosten smakade godare än någonsin efteråt, solen strålade från klarblå himmel och mina presentkort på Stadium och Vero Moda användes flitigt på stan senare på dagen. Helt fantastiskt, alltihop ♥
 
 
 
 
 
 
 
/ M A R I
 
 
 

Kommentarer
Postat av: snie.blogg.se

häärlig start på dagen!

Svar: Eller hur. Underbart =)
Mari

2013-05-26 @ 10:25:42
URL: http://snie.blogg.se/
Postat av: Isadora

Fantastiskt! Visst är det underbart att ge sig ut på morgonen..speciellt nu :)) Vaknade tidigt idag och gick Kungsholmen runt.

Svar: Ja, morgonträning när den är som bäst. Bättre start på dagen är det svårt att få =)
Mari

2013-05-26 @ 11:40:39
Postat av: Emmas träningsblogg

Vilken bra start på dagen! :) Det är så lätt att glömma bort hur lyckligt lottad man egentligen är! Det är liksom först när man är sjuk eller skadad och inte kan träna som man brukar som man inser hur mycket man uppskattar det..

Svar: Ja, och jag tycker det är så synd, nästan så att jag får skuldkänslor ibland när jag klagar över små enstaka grejer som inte är värda att klaga över. Men ja, tacksam ska man vara, och gärna mer oftare.
Mari

2013-05-26 @ 15:44:13
URL: http://emmanyymaan.blogg.se/
Postat av: Emmas träningsblogg

Precis! Man ska vara nöjd! :)

2013-05-26 @ 16:15:16
URL: http://emmanyymaan.blogg.se/
Postat av: Veronica

Åh!
Blev så glad av detta inlägg - för det är precis detta som är det fantastiska med träning...att vi faktiskt KAN träna som vill. Våra kroppar är otroliga och egentligen borde man inte ta den förgivet.

Sv: Mitt drömjobb vet jag inte riktigt..jag är nu utbildad resekonsult (resesäljare) men vet ännu inte om det är min väg att gå ;) det får framtiden utvisa..

kram på dig :)

Svar: Åh vad kul att du gillade det, jag tycker det är så viktigt att påpeka ibland, för ofta tar man så mkt förgivet. Men man visar ingen tacksamhet för det, inte så ofta iaf.
:) Okej. Men en utbildning i bagaget är toppen. Underbart !!
Hoppas du får en bra dag. Kramar
Mari

2013-05-26 @ 23:14:01
URL: http://veronicas.shapemeup.se
Postat av: Karin O

Underbaraste känslan!

Svar: =) Eller hur. Så viktigt att påpeka sin tacksamhet ibland.
Mari

2013-05-27 @ 05:09:20
URL: http://kakansemlanoliven.se/
Postat av: Emma

Kloka ord fina du! Och ja, det är riktigt härligt! :) Önskar dig en fin måndag! Kram

Svar: =) Tack. Jag tycker det är så otroligt viktigt att påpeka sin tacksamhet ibland....man gör det alltför sällan. Detsamma till dig, kram
Mari

2013-05-27 @ 07:03:02
URL: http://semmla.shapemeup.se
Postat av: Linda - You earn your body

Ja, ibland glömmer man vilken tur man har som är såpass hel och frisk! Man märker liksom inte hur lyckligt lottad man är förrän man tvingas vara utan!
Kram

Svar: Nej, man gör ju tyvärr det. Så himla synd ! Därför ville jag höja detta ovanför vattenytan, så man blir påmind. Jag tror vi alla behöver bli det, mer ofta. kramar
Mari

2013-05-29 @ 09:40:44
URL: http://Traning.lindabjorka.se
Postat av: Carro

Jag sprang fram till sommaren 2011. Då hade jag gjort min första knäoperation 13 år tidigare och sen ändå haft massvis med knäoperationer och mestadels faktiskt kunnat springa oavsett lite uppehåll då och då. Många läkare sa alltid ( med början då jag var 13 år) att jag borde inte springa mer för då kommer jag få artros tidigt. Äeh? Artros? Ha, som 13-14-16-18-20-25åring är man ju odödlig.
Sommaren 2011 fick jag min artros och därefter vre färdigsprunget. Opererat den så gott de går, och försökt å försökt å försökt springa nu i ett å ett halvt år, men jag börjar sakta nse att de går faktiskt inte.
De har faktiskt aldrg slagit mej tidigare attde skulle vara omöjligt att springa. Jag har alltid tagit de för givet. Vem kan inte springa liksom?

Jajja,så nu sitter jag här 29 år, löpfantast fast numera utan löp. Lite mindre bitter efter 1 års bearbetning och kan nu för tiden se en löpare utan att börja tjuta. :-)
Så summa summarum.. så lyckligt lottat de är för alla som faktiskt kan springa... Jag tror att de kan som du säger, vara nyttigt att påminna sej om ibland :-)

Svar: Åh, nej. Så otroligt tråkigt att höra. Är ingen expert i ämnet artros, men vet på ett ungefär vad det handlar om. Riktigt jobbigt !! och framför allt när man får förhinder, som faktiskt denna gången, ledde till att du var tvungen att plocka bort något du så högt älskade. Men det är sådana gånger, man får knacka sig själv på axeln och försöka se allt de andra underbara man har. Och det är som du säger, man tar så förbaskat mycket för givet. Då tycker jag, och det var anledningen till att jag nämnde det i inlägget, att man faktiskt måste påminna sig själv ibland, om allt underbart man har och allt underbart man KAN göra. Det är ju som du redan vet, inte självklart för alla. Men som jag förstår så har du accepterat detta, och fortsatt leva..... och det är en stor bedrift bara det... Du är stark !! Kul att du kommenterade här på bloggen också... kramar från mig.
Mari

2013-05-31 @ 16:38:47
Postat av: Carro

Ja visst är de så.. människan överlag är nog rätt bra på inte se skogen för alla träd. Så ibland behöver vi påminna oss. :-)

Jag försöker själv fokusera på de ja faktiskt kan göra, jobba kvar på min arbetsplats tex och vara i fysiskt trim för set, även om de vissa dagar är så sjukt lätt hänt att ja ligger hemma å tycker synd.om.mej själv för att ja inte kan springa, åka skidor, rida, etc etc. I stället för att faktiskt ta mej i kragwn å gå ut å göra nåt ja kan. :-) Ibland kan de finnas såna dagar men dom blir ju färre å färre. Jag är övertygad om att de är som att sörja vilken förlust aom helat :-) De går upp å ner men förhoppningsvis upp i slutändan och kanske hittar man faktiakt nåt annat som man tyckte va roligt på vägen. :-)

Svar: Ja, och sådana dagar måste man också tillåta sig själv. Då man i ren frustration gråter eller skriker för att man faktiskt, i detta fall, inte kan göra det man älskar. Sådant tror jag bara gör en starkare, trots att det inte känns så just för stunden.
Men du är stark och försöker förbi se det, och leva efter det och göra vad du KAN göra. Fortsätt med det =) kramar
Mari

2013-05-31 @ 19:03:35

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0