Mari

Idag blir det ett blogginlägg om lite av varje, känner för att skriva av mig idag..Det blir säkert bara massa goja för er kanske, men det skiter jag fullständigt i :).

I morse fick jag världens nostalgi inkörd i näsan, tänk er ett svettigt, ofräscht men förbannat hett omklädningsrum som ångar ut lukten av tigerbalsam. Oj oj oj, det är hett. Det var nämligen någon som hade använt tigerbalsam som hudlotion i morse tror jag, för bussen luktade likt ett omklädningsrum om vi nu bortser från svettlukten vill säga. Men doften förde mig genast tillbaka till åren då jag spelade fotboll, och ni kan gissa att jag blev sugen på att börja spela igen. Inte på grund utav tigerbalsamet dock, men ja ni förstår. Tänk vad dofter och liknande kan sätta fart på hjärnan....


Broskräck, det kunde ni inte tro men så är det. Jag är som vissa redan vet sjukt höjdrädd och det tror jag spelar in en hel del i denna skräck vi nu ska tala lite om. Jag avskyr broar nämligen !!  Och att jag varje dag måste åka över en bro (Lidingöbron) för att komma till och från jobbet gör saken inte roligare. Usch säger jag !!! Jag väljer alltid en plats som är bakom busschauffören, alltså inte precis bakom men någonstans i bussen. Men det måste vara bakom busschauffören, för då slipper jag nämligen sitta och blicka ut mot vattnet. Då kan jag i stället kolla på vägen och förhoppningsvis känna mig någorlunda lugn. Ja visst, vissa eftermiddagar då jag ska hem är bussen redan fullsatt eller så erbjuds bara platser på motsatt sida. Antingen står jag upp då, eller så sätter jag mig med ryggen mot fönstret så jag kan kolla ut på andra sidan. Hm, det låter som jag skulle vara psykiskt sjuk eller något men jag vet inte vad detta beror på, höjdrädslan har nog som sagt med saken att göra men att jag knappt kan kolla ut eller känna mig lugn för en sekund när jag åker över en bro vet jag dock inte vad det beror på. Jag kommer till och med på mig själv vissa mornar/eftermiddagar då jag sitter och spänner mig och försöker så gott det går att tänka på något annat, än just att tänka på att jag då för tillfället åker över en bro. Hur blir man av med denna rädsla ?!

Min fotfobi blir värre för var dag som går, nästan i alla fall. Men detta är också en fobi/skräck jag har, fötter alltså. Om ni frågar mig så är fötter absolut det vidrigaste som finns. Barnfötter går bra !!!! Att jag skulle ta i någon annans fötter är för mig helt omöjligt, uscha, jag ryser till och med när jag skriver detta. När det kommer till att ta hand om mina egna fötter får jag väl erkänna att det går sådär, det är ju ett måste så jag får bita ihop när det är dags att fila fötterna eller något liknande. Tro nu inte att jag världens sunkigaste människa som inte tar hand om mina fötter, för så är inte fallet. Men som sagt, det tar sin tid. Då kan ni kanske undra, "Men varför går du inte till en fotspecialist som kan fixa dina fötter när det dags?!", men nej hurrni det skulle inte heller komma på fråga. Att någon annan skulle få ta i mina fötter alltså !!! Jag har lyckats med detta en gång, och det var på Lillsved under vår massageutbildning. Men fy vad vidrigt det var !!! Då frågar jag samma fråga som ovan, hur blir man av med denna fobi?? Det är rätt jobbigt måste jag säga...


Världen är bra liten hurrni. När jag började mitt nya jobb var det väldigt många nya ansikten jag såg, men speciellt ett. Ingen person jag direkt jobbar med på dagarna, men som varje dag vistas i matsalen med sina elever. Tiden gick och jag tänkte inte så mycket på det, men jag måste säga att det var några trevliga ögonblick där. Men ja, jag ska komma till saken. När jag för några veckor sedan satt och pratade med en gammal bekant (som kommer från Stockholm), som jag träffade för massa år sedan i Sundsvall och som jag fortfarande har kontakt med visade mig några bilder, från en fest han varit på. Då dök just det där ansiktet upp, ansiktet som jag nästan varje dag ser i matsalen på skolan där jag jobbar. Hm, detta kan inte vara möjligt tänkte jag. Känner ni varandra?! Och ja, så var det. Dom är barndomskompisar och umgås väldigt mycket fortfarande. Men det lustigaste av allt var/är, denna person har tydligen varit i Sundsvall några sommrar, umgåtts med min bekant (som har kompisar där uppe), festat vilt på Gatufesten osv osv..Det vill säga att jag också har varit med, eftersom jag umgicks en hel del med dom när dom var där uppe. Men det jag vill komma fram till är att denna person har varit hemma hos mig i Sundsvall, på förfest. Hur stora är oddsen hurrni, för dom båda kommer från Stockholm och jag från den lilla hålan Sundsvall...Världen är bra liten som sagt !!!


Jag sa ju det, jag ville skriva av mig lite idag så nu har jag gjort det och jag känner mig ner än nöjd :). Nu ska jag hänga tvätt, se på tv och slappa innan det är dags för sängen. I morgon börjar dagen med en föreläsning om Juridiskt Ansvar. Det kan bli mycket intressant !!!!! / M