Mari

Har börjat planera lite saker med min blivande sambo, även min vän Märtha. Hörde ni, blivande sambo.. fan det klingar rätt fint måste jag säga :) haha. Det ska målas, läggas nya golv, köpas byråer, köpas sko/hatt-hylla..osv..osv.. Om någon är duktig på att lägga golv så säg gärna till, för varken jag eller Märtha tänker ge oss in på den biten. Vi konstaterade nyss att det skulle sluta i katastrof !! Vi har börjat smida lite planer i alla fall, men innan planerna ros i land måste jag förflytta mig, mitt pick och pack 40 mil söderut. Och det kommer ske någongång under vecka 43, om drygt två veckor med andra ord. Det är alltså hög tid till att börja fundera på vad som ska med, samt vad som inte ska med..


Det känns så förbaskat skönt att jag äntligen ska få ta klivet, det stora klivet jag sååå länge väntat på. I och för sig har jag redan tagit det klivet, då jag flyttade ner till Stockholm för att studera på Lillsved. Men nu känns det mer på riktigt ! Det är verkligen detta jag vill, och jag är nog världens gladaste tjej för tillfället. Inte nog med det, jag vet en till person som är väldigt glad och det känns så oerhört bra. ♥  


Jag kommer lämna mitt nuvarande jobb bakom mig, och det känns om jag ska vara ärlig väldigt jobbigt. I alla fall just nu, men jag vet att det här är det jag vill och jag skulle aldrig sumpa den chansen nu när jag äntligen fått den... Jag tycker i och för sig att man inte ska, eller rättare sagt, jag vill inte skapa någon "familjekänsla" med dom jag arbetar med. Vissa saker ska helt enkelt stanna utanför jobbet, privatliv skulle jag vilja kalla det för. Men jag har ändå jobbat där i mer än tre år, och några av mina kollegor har stått mig mer nära än andra. Jag kommer helt klart sakna dom ! Erfarenhet och massa kunskap är vad jag tar med mig därifrån, jag har verkligen lärt och utvecklat mig själv hur mycket som hellst på denna abetsplats. Och det kommer jag vara evigt tacksam för !


Och för att inte glömma min familj, som betyder allt för mig. Jag tänker faktiskt inte skriva så mycket om det, men visst det kommer nog till en början kännas väldigt tomt. Eftersom vi ändå träffas så himla ofta, men min familj kommer alltid vara min familj och vi finns alltid för varandra.. 40 mil är inte speciellt långt heller ! Det som faktiskt känns tyngst just nu är att jag inte kommer kunna umgås med mina underbara syskonbarn när jag själv vill, men det får jag helt enkelt försöka leva med. Fast känslan är jobbig !!  För att inte låta alltför ego så är det mig själv jag måste tänka på just nu.


♥♥♥♥

Nu ska jag göra mig klar för sängen, så att jag är pigg och fräsch i morgon. Men först ska ni få en smygtitt på mitt blivande hem...




Här kommer jag slappa gott på kvällarna :)