Mari

Efter dagens resa med Y-buss upp hit till Sundsvall, konstaterade jag att det var absolut sista gången jag åker buss en längre sträcka. Jag har egentligen absolut inga problem med att vara i närheten av folk jag inte känner, tvärtom. Men 40 mil nästan i knä på okända människor är fan inte det roligaste.. Håller ni inte med mig ?!

Allt började bra, tills min fööör snälla sida kom fram. (som resulterade i ett helvete).Två tjejer steg på bussen och ville väl helst av allt sitta bredvid varandra, men det fanns inte två lediga säten bredvid varandra. Så jag, som sitter ensam reser mig upp och lämnar sätena till dom, bara för att dom två ska kunna sitta bredvid varandra. Är jag inte för snäll så säg ?! Jag sätter mig i stället bredvid en tant två säten framför.... Pust och stön, äntligen kunde jag känna lugnet..... Men då brakar helvetet ut, tanten bredvid mig tar av sig sina skor, vilket hon INTE skulle ha gjort. För hela bussen fylldes med en vidrig odör som höll på att ta livet av mig... Åka 40 mil med en tant bredvid sig som har VÄRLDENS vidrigaste fotsvett.. Det låter latjo va?? Fy fan säger jag bara !!! Och ni som känner mig, ni vet ju vad jag tycker om fötter.... I alla fall, jag fick bita ihop och smått hålla för andan för att över huvudtaget överleva. Men håll i er, självklart blir tanten trött och måste ta en powernap. Hon lägger upp fötterna på sätet, och vrider sig mot mitt håll.. Så där sitter jag, med två vidriga fötter som stinker vid min sida ( som för övrigt låg mer på mitt säte än på hennes), spyan uppe i halsen och världens panikångest... ALDRIG mer Y-buss säger jag bara !!!!!!!!!!!!!!!!


Bläääääää