Mari

..helt slutkörd. Ja och det är bara förnamnet.  Vilken dag, 4 ordinarie personal som är sjuk och jag fick hoppa in på småbarnsavdelningen där jag knappt känner barnen och det började ju mindre bra, eftersom barn i åldrarna 1-2 ofta är väldigt blyga och har svårt att acceptera nya människor blev det mycket grin och skrik till en början,  Men jag är inte den som är den så jag la till min allra bästa sida idag och dagen rullade på och barnen blev mer och mer bekväm i min roll som "fröken". Men det blev ett evigt springande fram och tillbaka, leta kläder, byta blöjor, trösta barn, duka, duka av efter maten, läsa sagor, lägga barn inför vilan.. plus en hel del till. Jag känner inte till avdelningen så bra heller så dessa moment blev bara oerhört jobbiga. Regnet gör ju inte saken bättre heller, det öser fortfarande ner ( verkar som det inte finns något stopp) och vi bestämde redan i morse att vi skulle ha en "inne-dag" och 8 timmar inne på en och samma avdelningen med 9 barn får en att bli tokig. Dom sista två timmarna var jag måttligt less och irriterad vill jag lova.. haha, fy sjutton.Hoppas inte morgondagen blir som denna !!!!

Det är inte nog med det, när jag kommer innanför dörren här hemma ringer Madde (min äldsta syster) och frågar om jag kan vara barnvakt några timmar när Fredrik och hon skulle åka iväg. Vad tror ni hon fick till svar??
Jag skickade dit pappa helt enkelt, men han ska iväg vid 19-tiden så ja jag måste pallra mig dit ändå !!!!


Någon som kan uppmuntra mig med något roligt ??